Larmet inkom till räddningstjänsten strax efter klockan 18 på tisdagskvällen. 
De första uppgifterna sa att det brann i en byggnad, vilket också visade sig stämma. 
Räddningstjänstens mannar vid stationen i Furudal var de första som kom till den mindre fastigheten, ett fritidshus i Furudal. 
Redan då var fastigheten övertänd och lågor slog ut genom fönster. 
Det befarades omedelbart att det kunde finnas någon människa inne byggnaden eftersom en bil stod parkerad på gården. 
Dessvärre bekräftades detta när rökdykare gick in i fastigheten. En person påträffades då innanför husets ytterdörr. Rökdykarna kontrollerade också om det fanns fler i den övertända fastigheten, men så var inte fallet. 
Räddningstjänsten skickade en stor styrka till fastigheten i Östanvik, omkring 15 personer fanns på plats. Frånsett styrkan från Furudal även från räddningstjänsten i Rättvik samt en tankbil från brandvärnet i Boda Kyrkby. 
När DD var på brandplatsen hade elden släckts, men det kom fortfarande en del rök från byggnaden. Vid den tidpunkten återstod eftersläckningsarbete för räddningstjänsten. 
Det vara på tisdagskvällen inte känt vad som hade orsakat branden. 
- Nej, det vet jag inte. Det får polisens tekniska undersökning ge svar på, säger Patrik Fredriksson.

SSAB:s stålpendel kör stålämnen från Luleå till i Borlänge. Grovt sett fraktas 6000–7 000 ton stål per dygn till Borlänge. Trafikverket räknar med att trafiken på norra stambanan vid olycksplatsen kommer igång igen sent fredag eftermiddag. 
– I dagsläget är det oklart varför tåget spårade ur, säger Dennis Josefsson, presstjänsten på Trafikverket. 
Trafikverket måste byta 1 700 slipers och fyra kontaktledningsstolpar och en växel vi olycksplatsen. 
– Det är ett omfattande arbetet innan banan kan bli farbar igen. 
SSAB i Borlänge har i vinter drabbats av flera produktionsstörningar på grund av ämnesbrist. När det var som kallast frös spårväxlarna och transporten på järnväg försenades. Olyckan i Grötingen innebär brist på stålämnen under flera dagar medan reparationsarbetet av rälsen pågår. 
– För att hålla igång produktionen i Borlänge kommer transporterna på södra stålpendeln att intensifieras, säger Ulrika Lilja, ansvarig för extern kommunikation på SSAB. 
Stålämnen transporteras med båt från Luleå till Oxelösund och på järnväg från Oxelösund till Borlänge. 
– Vi har även kontaktat Trafikverket för möjligheten att transportera ämnen på Inlandsbanan. 
Bemanning i SSAB Borlänge påverkas inte under perioden. 
– Så länge produktionen är reducerad kommer övertalig personal att göra underhållsarbeten. 

Boliden meddelade under tisdagen att bolaget ska göra den största enskilda investering som gjorts i Garpenbergs gruva. 3,9 miljarder ska investeras under fyra år. 2011 handlar det om 800 miljoner kronor, 2012 1,6 miljarder, 2013,1,3 miljarder och 2014 250 miljoner kronor. 
Bolidens vd Lennart Evrell kallar det för en mycket intressant investering. Och säger att med denna investeringen ser man i nuläget en produktion i Garpenberg som sträcker sig fram till 2030. Men han säger samtidigt att Boliden ska fortsätta att undersöka de som han beskriver som goda geologiska förutsättningar som finns i Garpenberg. 
Investeringen innebär att ett helt nytt industriområde ska byggas upp. Det handlar om ett nytt anrikningsverk, nya schakt och underjordsanläggningar samt infrastruktur. 
Gruvdriften kommer att pågå parallellt med att det nya området byggs. 
Det nya industriområdet kommer att vara lokaliserat i anslutning till den senaste större investeringen som Boliden gjorde i Garpenberg - paste-fill anläggningen. 
När de nya anläggningarna tas i drift 2014 ökas malmproduktionen successivt från 2 miljoner ton till 2,5 miljoner ton till slutet av 2015. Samtidigt minskar produktionskostnaden per ton malm med omkring 25 procent. 
Bengt Sundelin, platschef i Garpenberg, säger att investeringen i sin tur innebär att 60 till 70 nya jobb kommer att skapas. 
- Garpenberg är en mycket konkurrenskraftig gruva. Gruvan har de senaste åren haft stark utveckling både finansiellt och vad gäller malmreserver, säger Lennart Evrell. 
Investeringen har bra lönsamhet och förstärker Bolidens tillväxt de närmaste åren. Expansionen sänker enhetskostnaderna vilket ökar möjligheterna att utnyttja den geologiska potentialen i området. 
Expansionen kommer bland annat att innebära förbättrad infrastruktur vilket ger effektivare transporter och lägre bullernivåer. Användningen av återvunnet vatten kommer att öka i processen och vattenreningen förbättras. Ansökan om nytt miljötillstånd kommer att lämnas in till Miljödomstolen under februari 2011. 
- Boliden har under 2010 expanderat koppargruvan Aitik i Gällivare och bygger under 2011 ut kapaciteten för återvinning av elektronikskrot i kopparsmältverket Rönnskär. Nu tas steget att expandera gruvan i Garpenberg där merparten av investeringarna ske under 2012 och 2013, säger Lennart Evrell. 

Ett är att riksdagen ska ta beslut om styrkan om två veckor. Regeringen vill utöka styrkan. De rödgröna vill påbörja en hemtagning av den. 
Ett annat skäl är det hårdnande säkerhetsläget för styrkan. Det beror på att den, i linje med de internationella truppernas krigföring, mer offensivt än tidigare söker upp fienden och områden där de är. Det leder oftare till strider. 
Ett tredje skäl är de senaste dagarnas svenska offer i strider i form av en dödad och två svårt skadade. ?I går framträdde överbefälhavaren, ÖB, Sverker Göransson inför försvars- och utrikesutskottens ledamöter. Han fann det vara viktigt eftersom utskotten efter valet innehåller ett antal nya ledamöter som ÖB anser bör informeras om läget i Afghanistan. 
På kort sikt är det fråga om den svenska styrkans bemanning. Om den ska utökas, eller börja tas hem. 
På längre sikt måste alla länder i internationella styrkan fråga sig om kriget går att vinna. Hittills, sedan de USA-ledda trupperna invaderade Afghanistan för nio år sedan, har talibanerna stärkt sina positioner. Av trenden att döma är det de, snarare än de internationella trupperna, som är på väg mot seger. 
De internationella trupperna är beroende av USA och hur det landet agerar. USA har meddelat att landet snart ska ta hem sina trupper, efter att ha ökat dem på senare tid. Sverige och andra länder kan inte vara kvar i Afghanistan om USA lämnar landet. 
Hur man än vrider och vänder på frågan om Afghanistan är den svår. Att hjälpa befolkningen med bistånd är svårt om inte militär finns närvarande. 
Samtidigt verkar nuvarande agerandet från internationella samfundet, militärt och biståndsaktivt, inte ha lett till en säkrare tillvaro för det afghanska folket. I vissa områden och bland vissa grupper kan läget vara bra. Men som helhet har talibanerna, och de som kan räknas till dem, vunnit terräng om än på ett obehagligt sätt med våld, förtryck och terror. 
Enligt en opinionsmätning av Sifo publicerad i Aftonbladet i går vill 47 procent av svenskarna att den svenska styrkan i Afghanistan tas hem. 36 procent vill att den ska stanna. 
Den svenska militära närvaron i Afghanistan måste också ställas mot andra viktiga internationella insatser. Försvar mot pirater utanför Somalias kust är en av dem. Att förhindra förtryck och övergrepp mot särskilt kvinnor i Sudan och Kongo är två andra. 
Sverige och andra länder kan inte bara ägna sig åt att militärt hindra motsättningarna i Afghanistan. Det finns även andra internationella konflikter som pockar på uppmärksamhet att bli mildrade av det internationella samfundet. 
Den moderatledda alliansminoritetsregeringens försvars- och utrikesministrar Tolgfors och Bildt har bjudit in S-ledaren Mona Sahlin till överläggning om villkoren för den svenska styrkan inför riksdagsbeslutet om två veckor. Regeringen måste i dessa möten visa kompromissvilja åt Sahlins håll i frågan om Afghanistan. Det är ju regeringen som inte har majoritet för sin politik. Då måste den ödmjukt söka en bred kompromissuppgörelse vänsterut med den S-ledda oppositionen. 
Historiskt har de många S-ledda regeringarna genom årtiondena sökt sådana breda uppgörelser i försvars- och utrikesfrågor. Ofta, men inte alltid, har det varit möjligt. 
Ur de rödgröna partiernas synvinkel bör ett hemtagande av den svenska truppen inledas. Men det kanske går att hitta en fruktbar kompromiss. I en sådan kan själva sammansättningen av styrkan vara en faktor där sjukvårdsdelen, med eller utan ambulanshelikopter, kanske kan utökas på den stridande delens bekostnad. 
Själva agerandet hos styrkan, vilket ingår i det USA-ledda internationella militärtaktiska tillvägagångssättet, kanske måste diskuteras. Det verkar vara denna till talibanområden uppsökande arbetsmetod som medför ökad stridskontakt och därmed fler sårade samt dödade. 

Men överallt ryckte regeringar och riksbanker ut med stimulansåtgärder som räddade banksystem och åtminstone hjälpligt höll uppe konsumtionen i en rad länder. Och krisen tycktes kunna ridas ut. Redan sommaren 2009 gav ledande politiker, ekonomer och förståsigpåare intryck av att det värsta var över och att världsekonomin utan större problem skulle kunna arbeta vidare igen - som om ingenting hade hänt. 
Finanskrisen var närapå glömd. Trots att den egentligen bara var en i raden av kriser som hemsökt kapitalismen sedan sjuttiotalet: Långt över hundra större och mindre valuta-, finans- eller bankkriser har drabbat världen de senaste trettio åren. Det borde räcka för att ställa diagnosen på den finansiella era vi sedan några årtionden genomlever: Den är instabil, den är osäker, den driver emellanåt hela samhällen fram till avgrundens rand (så som skedde under Asienkrisen, Mexicokrisen eller under finanskrisen).
Idépolitiskt har lärdomarna av finanskrisen varit nära noll. Enstaka hårdare regleringar av finanssektorn här och var, ja, men den grundläggande debatten om det slags kapitalism vi dras med lyser med sin frånvaro. Liberaler och konservativa sträcker sig på sin höjd till moralisk kritik av enskilda aktörer. I Frankrike har således en banktjänsteman som höll på att svindla bort en hel bank döms att betala ett skadestånd på - femtio miljarder. Enskilda individer blir syndabockar för ett helt system som inte fungerar. 
Men världen är på väg att hinnas upp av den förträngda finanskrisen. Roten till de skakiga och krisande ekonomierna i Grekland, Spanien och Portugal är inte misskötta finanser (även om det just i Greklands fall är en delförklaring) utan effekter av finanskrisen och även av en stelbent monetär union. Massdemonstrationerna i Frankrike riktar sig därför inte bara mot höjd pensionsålder utan utgör en massiv protest mot en hårdför ekonomisk politik som gjort att arbetslösheten permanentats på höga nivåer.
I Stor-Britannien står den nya borgerliga koalitionsregeringen beredd att skära ner den offentliga sektorn brutalt. Igår la finansministern fram sina förslag för att häva underskotten. Ingen vet vilka sociala konvulsioner de kan orsaka.
Men att Europa skiftar i blått och brunt på ett numera förskräckande sätt har mycket att göra med en marknadsekonomi och en kapitalism som producerar massarbetslöshet och social otrygghet. I USA har ekonomin stagnerat, arbetslösheten bitit sig fast, och därmed berett marken för den hyperreaktionära Boston Tea Party-rörelsen. Den kräver lägre skatter, en stat som krymps ner till den storlek den hade när den amerikanska nationen föddes och den hatar Obama för att han är - socialist (och kanske rentav muslim). Krisen driver fram högerpopulism och rena barbariet.
Sverige har heller inte undgått att påverkas av finanskrisens sviter, trots att Anders Borg försöker inbilla oss det. Han skryter över de goda svenska statsfinanserna, men baksidan av det är skyhög arbetslöshet och en offentlig sektor som inte får vad den behöver.